hope007

Idag ska jag till Stockholm för att gratta brorsbarn som fyllt 4 och 1 år.
De två senaste gångerna har jag och 4-åringen haft en tävling.
De började med att jag utmanande honom i styrka för att han skulle
äta upp den stuvade spenaten till den panerade torsken.
Det räckte inte med att berätta att du blir stark som Karl-Alfred bara du äter spenat.

Så när han hade ätit tio skedar med stuvad spenat hämtade han en fotpall
som skulle bli vår tävlingsarena.
Jag visade min styrka genom att göra tio armhävningar på salsgolvet.
Sen tog tävnlingen fart.

Jag hade inte en chans mot hans två händer mot min ena hand.
Det var bara att lägga sig som en utslagen manet.
Och han gick stärkt av att det var spenat som hjälpte honom.

Det kom han ihåg när jag var jag var där sist för en dryg månad sedan.
Inte spenaten men att han vann.
Han fick lätt i sig maten.
Jag gjorde armhävningar.
Och han vann och jag låg som en utslagen manet igen.

Jag ser att det blir samma sak idag efter födelsedagstårtan.
Men jag tänker inte ta initiativ.
Det viktigaste är att han vet att har kunna slå mig i någonting.

Så är det nog att barn måste få vinna mot de vuxna.
Som att få utveckla egenskaper så att de kan en del saker t o m bättre än sina föräldrar.
Det är min tes.