Min första kommentar!!!

Tack Annebelle för den!
Som ett lyckligt barn dansar jag runt i rummet och hjärnan!
JA, lite nojig måste man vara så här på första måndagen i mars.
En sketen måndag har det faktiskt varit för det var tungt på jobbet.
Ibland måste jag nypa mig i armen för att jag trots allt har ett lyckligt liv för jag kan påverka min livsituation.
Jag behöver egentligen inte oroa mig för morgondagen som dem jag ofta möter i jobbet.
Men ibland är det tungt att stå bredvid.
Speciellt när det inte finns lösningar att tillgå.

Då kan en go kommentar vara en glädjespridare!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback