Tandvärk är inte kul

Då måste man göra något åt tandvärken.
Jag ringde min tandläkare igår och fick en tid idag.
För jag har haft ont i tre veckor och även trots god tandhygien
och mycken tandtråd har det inte avvärjt värken.
Så nu var det bara till att få reda på vad det var.
Jo, en bit av min bakre tand har gått av och det underminerar.
Kan också ge isningar och det har jag minsann känt.

Det var bara att acceptera fakta och ta emot hjälpen med bedövning
och sedan fyllning och hoppas att det är den enda behandling som behövs.
Men det jag inte räknat med var att det skulle än värre ont efteråt.
Ikväll är det därför lite synd om mig.  
För det gör helvetiskt ont.
Hoppas Ipren-mannen hjälper!

Våren...

Skriver säkert många bloggare om idag. Även jag väljer det när när vi har fått sommartid!
För det gör skillnad att det är vår.
Att det inte blir lika tjocka kläder att bära längre. Det blir ljusare så man kan inte vara på dåligt humör.
Och man får en lust till att se till att göra livet roligare. Träffa kul vänner bland annat.
Och när jag till och med tänker efter tror jag den här våren är den bästa på länge.

Galen? Förälskad, kanske du undrar?
Ja, hjärnan har gått igång på att livet är riktigt bra just nu.
En belöningsfaktor är igång. Enzym kanske? Goda hormoner?
Då blir det kaxigt bra.

Vit fin bil

Jo, jag är fortfarande kvar i tävlingsgrenen "Bevara din gamla bil".
Nu är den lackad så den ser ut som den är ny.
Och jag har låga driftskostnader på den.
Så vi tävlar vidare i samma gren.

Svårt att skriva inlägg...

I bland är det svårt att komma på vad man kan skriva om.
I bland är det svårt att komma in på bloggen att skriva för antagligen är det många som vill skriva.
Trångt utrymme på webben.
Tomt utrymme i huvudet.
Vilket som det än är så är det ingen idé att bli förbannad.
Troligen ett bra tillfälle att lämna prestationens förbannelse.

Och bara va...

Brev till 18-årig dotter

Hjärtat mitt!
Du är fyra timmars tågresa från mig och kommer att vara så i tre veckor.
En vecka har gått och du har en otrolig hemlängtan nu när du praktiserar i ett annat land.
Men du har bestämt dig för att bita ihop och det hedrar dig.
Om två veckor så här dags, träffas vi.
Ett welcome-party väntar dig då!
Då har du utfört något av det tuffaste i ditt liv men som kommer att göra dig mycket starkare.
Du rustas för vuxenliv då jag inte kan hålla dig i handen längre.
Men jag vet att du kommer att höra inuti vad jag kommer att säga om jag håller dig i handen.
Det är dags att du ska gå dit jag inte kan följa dig lika helt och fullt längre.
Jag vet att det gör dig rädd, men det ger dig möjligheter att pröva det som du har lärt dig.
Och det är som det ska.
När barn blir vuxna en dag.
Jag älskar dig!

 

Upptäcka det som finns på hemmaplan

Jo, jag har kommit åter från Dublin. Det var roliga men intensiva dagar och jag återkommer gärna.
Känns betydligt mer lätthanterligt än London. Och sen har de mer humor på Irland. Det gladde jag mig åt när det signalerades vilt då jag skulle genom säkerhetskontrollen. Jag fick ta av mig mina kära Timberlandboots för att det var säkert metall i klacken. Men jag kommer att komma ihåg leedet på tjänstemännens läppar.

Har nu semester på hemmaplan, alltså i Norpan. Ett yogapass har gjort kroppen mjuk och promenaden gav  frisk luft. Jag hade bara tänkt uträtta ärenden på stan men jag tog vägen om Arbetets museum för jag vet att de har bra utställningar. Så jag såg och upplevde en utställning med Paul Hansen - Människa, människa! Paul utsågs nyligen till Årets fotograf. En utställning om ätstörningar och sist om de fem kvinnorna på Fogelstad. Elin Wägner, Elisabet Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin-Grönbech och Kerstin Hesselgren. De som var med och skapade rösträtt  och två av dem blev de första kvinnorna i riksdagen. De startade Kvinnliga Medborgarskolan mellan 1925 - 1954. En skola som ville åstadkomma ett samband mellan handen, hjärna och hjärtats arbete, mellan hemmets och samhällets värld. 2000 kvinnor har hämtat kunskap och styrka på Fogelstad, i närheten av Julita.
www.fogelstad.nu
För mig var det om att komma in i en annan tid men den är inte långt borta.
Ikväll tänker jag på Honorines ord: "Samla några kvinnor omkring en samhällsfråga och genomskugga den. Då sker alltid något. Då löses de krafter de sitter inne med och kommer till användning."
Det är något att  tänka på!

Blir det en brunett igen?

Hur många kommer se finalen i Melodifestivalen?
Inte vet jag men det blir nog en brunett som vinner.
Tror det börjar på O och slutar på LA!

Sen blir det att somna fort för en tidig morgonresa till Dublin.
Där finns det också brunetter.
Jag tror jag ska titta på de som är av motsatt kön.

20 tulpaner och blåbärsris...

Fick idag bli till någons annans glädje!

Och min glädje är att det börjar bli varmare utomhus!

Min första kommentar!!!

Tack Annebelle för den!
Som ett lyckligt barn dansar jag runt i rummet och hjärnan!
JA, lite nojig måste man vara så här på första måndagen i mars.
En sketen måndag har det faktiskt varit för det var tungt på jobbet.
Ibland måste jag nypa mig i armen för att jag trots allt har ett lyckligt liv för jag kan påverka min livsituation.
Jag behöver egentligen inte oroa mig för morgondagen som dem jag ofta möter i jobbet.
Men ibland är det tungt att stå bredvid.
Speciellt när det inte finns lösningar att tillgå.

Då kan en go kommentar vara en glädjespridare!


Söndagsmage

Är det i magen all oro sitter?Jag vet inte. Men jag vet att jag fått tampas med att söndagar har blivit den dag som oron för den kommande veckan kommer. Kanske hör det ihop med att under gymnasietiden skulle det pluggas mycket.Det gjorde att nattsömnen mellan söndag - måndag blev inte så lång som jag önskade.Jag har märkt att den tendensen har fortsatt i vuxenlivet när kurslitteratur eller projektmatrial ska läsas på.Jo, jag tycker det är kul, men någonstans pockar det på att det är "måste-läsning."Men också att jag kan ha svårt att bedöma hur lång tid som behövs till läsning.Det har blivit bättre med åren.En stor hjälp var det när yogapasset fanns på söndagseftermiddagar.Under ruggiga vinterhalvåret lyste det passet upp. Och söndagsmagens oro kom av sig.Nu är det poweryoga på lördagsmornar. Och jag gillar den rutinen. Att efteråt dra till närmaste bagerietoch köpa knäckigt dinkelbröd till lördagsfrukosten.

Städning - på två timmar?

Hushållsnära tjänsten står jag för här hemma.
Utom min tonårsdotters rum som är hennes egendom. Där får hon hålla ordning.
Visst är det trevligt att det ska bli billigare att kunna utnyttja den tjänsten till städning. Men vill jag det? Lägga pengar på den servicen?
Istället funderar jag på hur jag ska kunna få till städningen på två timmar för att det inte ska bli långtråkigt. Men det är svårt för mina saker pockar på uppmärksamhet. Och jag tycker att jag hela tiden hittar system för att det ska bli mer lätthanterligt här hemma. 
Idag gick det betydligt lättare för en väninna kom på spontanbesök. Lite skitsnack och kaffe satte sen fart på mig så det har blivit städat. Det tog två timmar. Ändå glor tidningshögen på mig för att den ska bli sorterad.

Vill du bli kallad kärring?

Självklart inte!!! Men dagens inlägg måste ha någon rubrik!
Dock tycker jag att ingen människa ska behöva bli kallad det.

Men hur lätt observerar inte våra ögon andra människors utseende....
Hur lätt förmedlar våra öron hörsägen som sedan blir sanning för att vi inte har lyssnat med rätt öron...
Lika lätt borde det vara att ta reda på hur man själv vill bli uppfattad och sedan leva efter det...

Och hur blir man uppfattad på en blogg?
Tjusiga bilder och ord kan ju ge ett präktigt intryck.
Så ta min rubrik för ett inlägg i debatten att bli uppfattad mer än bara som präktig!

Skön gröt i huvudet

Idag har jag varit ledig nästan hela dan.
Tvättstugan väntade på min ankomst i morse.
Det gick bra att komma upp. Jag har turen att ha bra sömn.
Idag känns det som om jag tvättat tankar och känslor, ja som en skön gröt i huvudet.
Och utan behov av att det ska komma något konkret utav det mer än att jag
bara känner tacksamhet att livet pågår. Och jag får vara med och delta.

Död var är din udd?

Just nu är det mycket död omkring mig. Och häromdagen när jag kom på att
två jag känner har dött undrade jag när blir det den tredje som kommer att dö.
Idag kom brevet från en gammal arbetskamrat.
Vi sågs senast i somras då jag och min dotter gjorde ett spontanbesök
på resan till Göteborg. Jag visste att hennes man kämpade med cancer.
Vi fick ett gott samtal på altanen alla fyra om det som just då var viktigt i livet.
Förra tisdagen dog hennes man.

För hennes skull har jag bestämt mig för att gå på begravningen i nästa vecka..
Avståndet i mil finns det, men inte i hjärtat.
Speciellt eftersom som hon inte har några syskon och inga föräldrar i livet.
Och jag fick förtroendet att sjunga på hennes och makens bröllop.

Idag är hon inte själv. Två barn som kom på adoptionens vingar.
Och makens barn från ett tidigare äktenskap.

Dock vet jag att det är viktigt med den människor som under ens livsväg är med i 
livsavgörande val. De får syskonliknande egenskaper och blir som pelare i ens liv.
Och jag känner att det systerskapet gör sig påmint.
Vi har gemensamt fått dela livsavgörande val som fick konsekvenser i våra liv. 
Och dödens udd känns inte lika hård när vi får dela sorgen,
saknaden och kärleken.

Inför Alla Hjärtans Dag

"And I will love you still my dear, till all the seas gain dry"
är en av de vackraste meningar jag vet.
Hur orden omkring desa ord låter -
kommer imorgon.
Sömnen pockar på uppmärksamhet!


Pliktkänsla och elektricitet

Idag var jag på en intressant frukost. God frukost och föredag med tema: "En glad själ i en frisk kropp". Föreläsaren är väl bevandrad i ämnet utbrändhet och heter Anna Maria Weingarten. Frågan kom i början vad det nu är så att vi stressar på mycket mer än förr? Pliktkänslan är ju känd med sin följeslagare som heter social kontroll. Det vet man ju lätt att den förbannade duktigheten spökar just därför. Men elektriciteten? Jo, den gör att man kan vara upp alla dygnets timmar och leka att det är dag dygnet runt. Alltså kunna vara ute på internet, se långfilmer på Tv på natten, handla på Statiolmacken dygnet runt. Snacka om att vända den biologiska klockan för kroppen.
Sömnen är A och O för att kunna klara sig. För den som blivit riktigt utbränd är förmågan att kunna vila utbränd. Så därmed slutar dagens blogg-inlägg för att intaga vilsamhet. Det kan varmt rekommenderas!

Hålla sig över ytan

Försökte lägga in ytterligare av bild av Sally Mann men det lyckades inte. Hon har tagit en bild när hennes son är med huvudet över vattenytan och man ser halva hans kropp. Bilden beskriver min känsla idag.
Det har gått bra på jobbet men när man är förkyld måste tempot ner i kroppen. Även det kan vara en välsignelse att bli färdig så gott det går med de krafter som finns i kroppen. Och vara nöjd med det.
Jag är nöjd. Och även nöjd att jag har bloggat en vecka.
Till dig som läser - have a nice evening!

Intarsian

I mitt vardagsrum hänger en märklig historia.
En intarsia från Italien.

Bilden föreställer en ung kvinna som längtansfullt blickar ut.
Hon har liknande drag som Askungen.
Klädd i Singoallakläder, numera kallas det Moulin Rougekläder.
Tavlan har många nyanser mellan mörkbrunt och ljust guld
och är mångfasetterad av träslag.

För några år sedan var det oklart vem som skulle äga tavlan.
Vi var tre som ärvde vännen Alice saker.
Ingen av oss ville ha tavlan, inte ens våra föräldrar.

När de sista sakerna skulle packas ur Alice lägenhet, stod tavlan kvar.
Det var som den sa: "Maria, glöm inte mig! Ta mig med för jag kommer att ha något att berätta"
Jag kunde inte lämna den. Rösten från tavlan var för stark.

Strax därefter flyttade jag till Norrköping och tavlan kom fram.
Mitt emellan de två fönstren i vardagsrummet hänger den.
Tapeten bakom har en varm guldockra färg.
Tavlan har hittat hem.

Men varför ville ingen ha den?

Svaret kom.
Tavlan hängde tidigare i Alice TV-hall.
Bakgrunden d v s tapeten var gråpigmenterad och från 1950-talet.
Vem vill då ha en varm tavla som hängde mot en grå vägg?

Samma kan det vara med oss människor.
Vi kan bara växa om vi har en trygg miljö runtomkring oss.
Har vi det  - känner vi oss omtyckta och accepterade.
Eller som Martin Buber sagt:
"Behandlas jag som ting, blir jag ingenting!"

Gå i hamn med sitt mål

Jag har bestämt mig för att skriva något varje dag i februari. Min första blogg-månad.
Här är raderna innan det snart blir den 7 februari. Måste allt vara meningsfullt som man skriver? Kan det inte räcka med att bara vara trogen sitt mål för ett tag? Och sen se till att man håller det.
Så går mina tankar idag.

Verkligheten idag

181445-2

En bild talar om läget här - att man kan åka på en snyting!

Tidigare inlägg Nyare inlägg